Dag etthundrasextiofyra av trehundrasextiofem

Jag ligger still på lakan mjuka, drömmer doft och blomster sluka, klint och smörblom sveper in, i kuddens sus en sommarvind, en äng i hjärtat blommar fri, och täcket känns som poesi.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *