Dag etthundrasextionio av trehundrasextiofem

Där i skogens grönska, gömmer sig den ädla stenen, den gömmer också vättarna som vilar sommar, i dess sköna svalka, till hösten kommer de fram igen, gnuggar sömnen ur ögonen och hjälper oss människor till en bättre dag, tack du okända för goda dagar.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *