Tomten ramlar ur släden 2021
TOMTEN RAMLAR UR SLÄDEN av Åke Berntsson
Del 20 år 2021.
Från Vederslöv till Finland var det inte särskilt långt, egentligen, bara en båge på himlavalvet en båge dock så vacker att den sällan skådats. Det var Anas- tasia som styrde Rudolf dit, det var hennes tur nu att ta för sig, bestämt vart efter listorna, hade hon gjort ett bra tag nu, men styra en rödnost ren var en annan sak. En helt annan sak.
Tomtefar som behagligt snarkade ikapp med den sjukskrivne Lill-Ru- dolf i baksätet, var en klok man som förstod att kompetens fanns hos alla, ibland får man bara leta lite och våga lite. Han slutade att tänka så när hon slog i slädens medar både hårt och lite snett mot Kemi Älvs hårda is. Rovani- emi lös starkt i bakgrunden likt en neonskylt. Han vaknade med ett ryck och drog Lill-Rudolf med sig ur sömnens djup. Vafalls! Tyckte Tomtefar då han insåg att de stod parkerade mitt på älven där de kunde ses över hela staden. Det var en brist i handboken för slädar, det stod aldrig några landningsplatser utsatta, men Anastasia var smart, så långt från krogen som möjligt, en tes hon lärt sig, till Tomtefars förtret. Tomtefar kisade med ögonen, kunde han se den förrädaren i fjärran? Han som kallade sig Tomte gömde sig väl som vanligt på kontoret. Tomten i Rovaniemi var en restprodukt av ett försök att outsourca tomtetjänsten genom franchising, en gång på 80-talet då det begav sig. Tanken var god, den var att Tomtefar skulle kunna resa mindre, av det blev inget. Kvar var bara den marknadsförda filuren i Finland.
Tomtefar hoppade ovanligt virilt ur släden, tog säcken över högra ax- eln och lunkade iväg mot staden. Från slädens lugn till buller och tumult. Han ropade, Tomte kom, ditt timglas är nu fullt, din tid är slut. Dessutom har du inte betalt franchiseavgiften på många, många år! Tomtefar var synbart upp- rörd. Ut från Tomtens kontor kom en Julgubbe med en lika falsk Tomtenisse bredvid sig. Du gubbe, ropade Tomtefar högt, fäll ner din krycka och halta ut i livet. Och du, du yngling, lyd min lag! Den skönsta Tomtenissa som åt dig ler, inunder armen tag. Det var som att tala med två döva renar på fjället en blåsig dag. Ingen reaktion, likt byns fånar stod de kvar.
Tomten yttrade sig plötsligt från någon vrå under sitt konstgjorda skägg, Är du här nu igen? Jag tar hand om mitt distrikt, vi har ett avtal. De stod mitt på Polcirkeln likt två kombattanter under kriget. Tomtefar, öga mot öga med honom som falskeligen kallade sig Tomten, han var från Korvatunturi, nästan vid ryska gränsen, inget att lita på. Tomtefar var faktiskt lite orolig, ingen visste vem som Puttade Tomten i ryggen. Han stod väl inte här och grävde sin grav, men inte kunde den bli djup, tjälen var kraftig.
Men kom in sa Tomten, tag dig så en sup. Låt mig bjuda. Du kommer att bli nöjdare, jag lovar. Snart satt de i var sin fåtölj som var klädda med ryska björnskinn. Tomtefar hade hamnat där motvilligt, enbart lockad av vad han förväntade sig, den Ryska Vodkan. Snart var de inne på ditan och strax datten två och tre. Tomtefar började känna sig förnöjd även med den falske Tomten som alltså sa sig komma från Korvatunturi. Ingen visste hur det egentligen var med den saken.
Plötsligt upphöjde sig Tomtefar och sa, Du, som stulit min titel utan att betala din avgift, förgyller din tiggarstav vart år, men pengar tjänar du icke! Nog sjönk Tomten som sade sig vara nästan rysk, lite djupare ner i fåtöljen, Tomtefars röst var mäktig om än den andades vodka. Hur det än är så kommer det en dag då Tomtenisse får ta över, allt detta som är mitt, renar, släden och min tomtedräkt men det smärtar att han också får ta över dåliga avtal. Tomtefar var mäkta arg och upprörd.
Plötsligt stod Tomtenisse i dörren, han anade konflikt och vände sig mot Tomtefar och sa, kom ihåg vad Tomtemor brukar säga, lär dig älska, glömma och förlåta, det Tomtefar, är livets allra största hemlighet, kärleken är en underbar gåva, du skall ge och ta med en smula ödmjukhet. Tomtefar rycktes upp ur sitt förgrymmade tillstånd. Ja, det är så hon säger, du har rätt. Tomten i björnskinnet andades ut och sträckte sig efter en försoningssup, samtidigt som han upphävde sig och sa, Jag tänker dela ut klappar tills jag dör, inte nog med det, jag tänker inte retirera och absolut inte stryka flagg och inte heller resignera, mitt sista kort är inte lagt. Det sista sa han med ett leende under det falska skägget. Jag, fortsatte han, har både guld och gröna skogar, det sista var inte sant för vid ryska gränsen var alla skogar döda blåtallar som en rest av Lapplandskriget. Guldet syftade inte heller på hans förgyllda tig- garstav. Ta hit lådan, sa han till den falske Tomtenissen. Tomtenissen för- svann men var strax tillbaka med en låda på magen. Det här verkar bli en fin affär, tänkte Tomtefar. Det går bra nu.
När Tomten öppnade locket på lådan log hans guldbruna ögon. Tom- tefar såg att lådan var full av guld, hur har detta gått till, har han gråtit tårar av guld, månde. Det här är Norrlands glimmande guld och inget annat, det har jag hittat i bäckar och vattendrag. Ja, under lågsäsongen, sa han urskul- dande. Man kan ju inte vaska guld i badkar, tänkte Tomtefar och i naturen hade han säkert en stund att vara sig själv. Hur mycket var han skyldig? Tom- tefar var inte säker men mycket var det. Två och en halv lovikavante med guld är vad du är skyldig, Tomtefar blinkade inte ens. Tomten såg förfärad ut men fann sig ganska snart, Då vill jag vara din Tomte, resten av mitt liv. Tomtefar såg förtvivlad ut, men samtidigt var det en skön tanke att slippa Finland, det var mest kallt och eländigt, det är ingen väg för Tomtefar bland snö och tusen sjöar, inget att tänka på längre, skönt att kunna glömma bort. Men att glömma är inte så enkelt, tänkte han. Det får helt enkelt slippa mellan mina fingrar. Tomtefar var nöjd, avtalet var ratificerat.
Mindre nöjd var Tomtenisse som fick bära två och en halv lovikavante med guld tillbaka till släden. Han tyckte att alla tittade lystet på honom, men det var bara något som kom över honom då han gick gatan fram. Var det något, som fanns att se, så var det guldet som han borde lagt något över eller åtminstone lagt det i en balja. Det viktiga var att han inte tappade vantarna. Han gick förbi bangården, där stod ett blå tåg och fnyste i kylan. Snart var han framme vid älvens industrier, alla i spillror, men fulla av gamla drömmar. Han såg släden på älven, Anastasia hade tänt upp parkeringsljusen och den Rudolfska nosen lös som aldrig förr. Det var så vackert. Guldet hamnade i bagagen och Tomtenisse steg upp i släden och satte sig bredvid Anastasia.
Göta Petter! Utropade han plötsligt, Mitt sjätte sinne, säger mig att jag bli- vit lurad. Det slog honom plötsligt att han lämnat Tomtefar mitt i en förso- ningsfest, Inget bra för Tomtefar och inget bra för mig! Tomtefar hade något som bubblade i blodet och tyckte alltid att livet var en fest. Men så fick det inte vara enligt Tomtemor, de hade ansvaret för Tomtefar. Rudolf drog slä- den i ilfart till Polcirkeln och huset därpå. Inifrån huset hördes musik och stim. När Anastasia och Tomtenisse steg in i rummet möttes de av en syn för Gudarna, vid flygeln satt Tomten och spelade, Jag önskar att det vore Julafton varje dag, så det ekade och lät, tyckte wizza. Den falske Tomtenis- sen kom loss i en dans med en överbliven Lovikavante utan like. Tomtefar satt uppflugen på pianot mellan flaskor, glas och fimpar. Nej inga fimpar såklart, det var slocknade ljus, men då han blundade skymtade han lyckan och han visste att allt var bra nu. Tänd ett ljus, uppmanade han Anastasia, och låt det brinna. Tomtefar rann sakta ner till golvet igen och som det gungade, han försökte komma loss i en dans även han, men dock så stilla, så långsamt som det gammalmodiga livet. Hej vem är du, han såg Anastasia tydligt, bara han kisade, bredvid såg han också Tomtenisse, han som han skulle lämna över till, han hade gaddat ihop sig med resterande ungdomen. Det är dags att tänka på refrängen, sa Anastasia, lika vänligt som vanligt. Nu är de gyllene tiderna över, jag skall visa dig hur vi går hem. Håll mig hårt, tyckte Tomtefar, och höj en skål för kärleken, låt oss ej förspilla den, livet är för kort!
Tomten tittade upp från pianots tangenter och övergick till att spela Gånglåt, efter en snabb klunk rysk vodka, tempobytet gjorde så att den falske Tomtenissen som var mitt inne i önskelåtens höga tempo, snubblade vid takt- bytet och ramlade rakt in i den sprakande brasan i eldstaden, han brände sig, kände lukten och skrek, Fläsket brinner! Men det var inte så farligt, men han kände sig som släpad i eld och aska. Kränkt var ordet, det kom som en käft- smäll, han fick inte missa att ta upp det på sin terapi.
Som så många gånger förr passerade Tomtefar genom en dörr stödd på ungdomar, Anastasia höll upp dörren, inte på glänt, utan fullt ut, det var inget litet följe som skulle igenom. De fick upp Tomtefar i släden efter en sakta promenad som inte var stadig alls men visst hördes det en jubelkör, och visst, det var alla människor som samlats för att se Tomtefar. Julklappar hade de redan fått av Tomten och den falske Tomtenissen, så de var nöjda med allt som julen gett, för tillfället i vart fall. Många hoppades på lite gullregn över stan, men vantarna var väl gömda till bistra och kalla tider. Ge mig en öl! ropade Tomtefar till några knuttar som stod och brummade i ett hörn av tor- get. Du har fått nog, sa Anastasia strängt, du får nöja dig med hallonsaft ett tag nu. Knuttarna log och kören jublade, Frälsningsarmén som likt många kände guldlukten, stämde upp en jubelsång. Men det var slutdansat för den brände Tomtenissen och Rudolf kunde inte tas för en guldkalv, även om han själv tyckte att han var skapt av ädel metall. Rudolf frustade, skrapade med klöven och tittade upp mot himlen som hängde stjärnsvart över dem, inte alls så oskyldigt blå som den kunde vara. Kanske grät himlens änglar över Tom- tefar, för nu kom ett sakta snöfall. När Anastasia fått ner Tomtefar i säkert förvar i baksätet, bredvid den fortfarande sjukskrivne Lill-Rudolf, satte hon sig bredvid Tomtenisse, tog tömmarna, ropade Rudolfs namn och iväg bar det. Var det stjärnorna över Skarpnäck som tindrade? Var det på riktigt? Vackert så!
Ha nu en riktigt
GOD JUL och ett RIKTIGT GOTT NYTT ÅR Önskar vi
Familjen SKJUTARE-BERNTSSON i Fårabäck.
www.berntsson.eu där hittar du resterande år och lite annat, om du vill och har lust.