Tomten ramlar ur släden 2004

Del 3 år 2004.

Lill-Rudolf angjorde Sverige via Värmdölandet i sådan fart att leden något ändrade riktning och äppelträden slets i sina rötter. Någon betraktare blev så förfärad att han föll av stegen på väg upp mot taket, vad han nu skulle där attgöra. Han tog sikte på Stadshuset, som han kände igen sedan släddragarskolan, för att sedan efter Rudolfs instruktioner styra rakt mot Drottningholm. Elegant landade de framför stora porten bland limousiner och Porschar. Nisse kunde se kungabarnen som tryckte sina näsor mot rutorna i spänd förväntan. I ett fönster kunde han dessutom se Kungen själv nyfiket titta ut, samtidigt som han vinkade aristokratiskt rakt ut till ingen och alla.

–        Vilka paket är till Kungabarnen?

–         Tomtefar ryckte till.

–        Är vi redan här!

Han var fortfarande synnerligen berusad men kände sig stadd i benen.

–         Det är de felstavade, de som det står från Far Knugen och Mor Drottning Silva på.

Nisse fyllde på säcken och i ljuset av Se och Hörs Paparazzi fotografers blixtar, gick Nisse stolt mot sitt första jobb i sitt nya liv. Han slog näven i porten så hårt han kunde men det lät ingenting, bara ett ynka knack. Han försökte igen, men resultatet var detsamma.

–        Pappa! Pappa!

Hörde han till sin förvåning innanför.

–        Det bultar på porten, vi måste öppna, det är tomten.

Det var Madelaine som uttryckte sin åsikt.

–        Bultar?

Kungen skrattade så det ekade i Rokokosalarna.

–        Det är väl inget bultande! Det är ju ett ynka läte och sådana ynka läten behöva vi icke i mitt knugarike. Sådana tomtar släpps inte in.

Kungen som var en bakslug rackare hade trott sig räkna ut att liten tomte kommer med små paket och stora med stora. Madelaine grät plötsligt hejdlöst och kastade upp fönstret för att omedelbart låta sitt långa blonda prinsesshår hänga ner för fasaden i det att hon skrek till Nisse.

–        Far är elak, han måste vara min styvfar! Skynda dig att klättra upp på mitt hår, glöm inte säcken.

Nisses biologiska klocka var inte sen att inse att här bjöd en kvinna upp till dans, Astrilds döttrar for förbi hans unga sinne, och han tog omedelbart tag i håret och försökte klättra upp. Inte gick det inte, säcken var större än Nisse själv och det var en sak att släpa den till porten och en annan att klättra med den. Madelaine grät ännu värre och tårarna landade som regndroppar en vårdag i ansiktet på Nisse, trots detta lyckades han se i ögonvrån att hans far Tomten kom över grusgången från parkeringen. Nisse kunde inte avgöra om han gick på stadda ben eller om det var fotoblixtrarna som bar honom fram.

”Bang.” han slog näven i porten med en sådan intensitet att ljudvågen rullade runt i Engelska parken utan att låta sig tystas, efteråt sa man också att ljudet fått fyra drakar i dekorationen på Kinaslottet att fräsande dra till Arlanda för vidare transport hem. Av tryckvågen for Knugen som en vante in i öppna spisen och trots att han borde ha känt sig som en Burger King, tänkte han bara.

–        I år blir det bamsiga julklappar.

Värdigt svedd steg han så ur spisen, och samtidigt som han ropade.

–        Vi kommer!

Han gick högtidligt nedför slottstrappan för att öppna porten, när den öppnades släpade Nisse in säcken och hans far sig.

–        Finns det några snälla barn här?

Nisse skrockade så gott han förmådde.

–        Ja här uppe!

Hörde han Carl Philip ropa och Nisse och hans far släpade säcken med julklappar uppför den långa trappan. Kungen hade redan nyfiket börjat studera säcken, han var nöjd med det han såg, han tyckte sig se en Porsche i hög fart i säcken. På den översta trappavsatsen stod Drottning Silvia och Carl-Philip tillsammans med en rödgråten Madelaine.

–        Ni får vara lite tysta, Viktoria sover sin Törnrosa sömn, men snart skall det komma en gymnast från kön till Spy Bar och väcka henne.

Nisse satte igång att dela ut klapparna, han började som sig bör med kungens. Han läste följande mindre goda rim:

Med denna på vägen du kan glida fram,

men bromsa ibland och kör lite sakta,

annars i pressen de gör dig till skam,

och du måste dig också för polisen akta.

Det var ett fruktansvärt rim, tänkte tomten, det var tur att jag slapp läsa det, vi skulle aldrig ha infört data i rimstugan.

Kungen tog tacksamt emot bilen och provsatt den omedelbart. ”Läckerbit” tänkte han och smekte lammklädseln. Just som Nisse delade ut en häst till Madelaine klev han ur bilen och tittade ut över församlingen.

–        Oj oj min kära drottning vi måste Tomten något bjuda.

–        Oh Carl-Gostaf, ge honom såväl dryck som mat annars går han med jolen ot.

Kungen var inte sen att nappa, han drog i strängen och betjäningen dök upp från ingenstans.

–        Hrm, vad önskas Eder Majestät?

–         Jo, en blondin till Tom..nej föresten ge oss en ostbricka, en Havanna och en flaska Cognac samt tvenne glas av kristall.

Nisse ryckte till vid ordet Cognac, fattar inte ens Kungen att hans far redan fått för mycket av det goda.

–        Snälla Kungen ingen sprit till min far.

–        Kungen har redan orderat.

Förnärmat tittade kungen på Nisse och undrade om han tillhörde hans jurisdiktion. Strax kom betjäningen in med godsakerna som från ingenstans. Tomtefar och Kungen lyste ikapp när de belåtet satte sig med varsin riktigt stor Cognac och lika stor Havanna i en vrå.

–        In i dimman Tomtefar!

Kungen ropade glatt över sin församling. I samma takt som det sjönk i glasen, såg Nisse att värmen steg i Tomtefars ansikte. Efter en evighet såg han vidare att Kungen tycktes försvunnen i dimman, då ryckte det plötsligt till i Kungen och med dimmiga ögon, reste han sig ur drömmens rike, höjde handen och skrek.

–        En häst en häst, ett kungarike för en häst!

Madelaine rörde sig tillsammans med sin julklapp med en balletarisk förmåga över salsgolvet till vrån, samtidigt som hon ropade.

–        Här fader här har Ni Er häst!

Kungen tog förvånat emot hästen som Madelaine nyss fått i julklapp och i dimman hörde han henne glädjefullt ropa ut över kungariket.

–        Bytt är bytt och kommer aldrig igen!

–         Pang, ljudet av ett skott ekade i salongerna och samtidigt som Kungen föll död ner, tittade han upp och såg Viktoria som sömndrucken, nykysst och stöttad av en mänsklig roddmaskin, som hon inte fått i julklapp, förbannat skrek.

–        Du skall inte ge bort vad som mig tillkommer!

Madelaine tittade tacksamt på sin syster, men sa med sarkasm i rösten.

–        Behåll din amnesti du enkla prinsessa, själv är jag nu Drottning och det känns utmärkt. Snart drar vi till Spy bar och rockar fett.

Nu var Nisse både rädd och bekymrad, han förstod att det inte var bra att Tomtefar befann sig i stridens hetta, denne vänlige man, och med uppbjudande av sina sista krafter fick han honom utför trappan mot gården. I dörren blev det kaos då han fick knöla Tomtefar förbi Persson som med Eriksson och bara en liten kommunist i släptåg kom med en ny successionsordning i handen.

–        Katastrof!

Hörde han Persson uttrycka. Katastrof tänkte Nisse när han med resterna av sina sista krafter och med hjälp av en röd mule fick upp Tomtefar i släden igen.

–        Hoppla! Hoppla!

Nisse ropade skyndsamt till Lill-Rudolf och i svängen över Ekerö var det bara försynen som höll Tomtefar kvar i släden.

Detta var en fortsättning av Åke Berntssons julsaga ”Tomten ramlar ur släden” år 2004.

Det här inlägget postades i JULSAGOR. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *