Månadsarkiv: april 2025

Med dumhet som sin enda vän, går någon i snön, om och om igen. men spåren leder bort från då, och livet blir ej, som det var ändå.

Vågor viskar hemligt språk, djupets röst i vindens bråk, under ytan, kall och klar, vilar drömmar, ingen har.

I pojkens hand, av glas en  skatt, små klot med färg lyser glatt, de snurrar runt med sol i skratt, tänk, världen ryms i hans skatt.

Vid strandens kant, i solens glans, håller gässen ting, småprat med dans.

Vi kryper på knän, vi skrattar och ler,  vårkulor hoppar, snurrar och ger, en röd, en vit, en glittrande grön, våren är kulornas egen säsong.

Bränn dig inte lilla blomma, du som hamnat i Nässlornas våld, väx dig stilla stor och stark, väx upp och ifrån och se så ner,  då nås du inte mer, av det som illa varslat, i vinden är du fri.

När blomman bleknar, tyst och grå, blir den till en boll, att blåsa på, den söker jord, en viloplats, där livet spirar, växer strax.

Sten på sten, möda på möda, tills tyngden dödar ditt sinne. Det lätta livet med brisens lust, blir bara ett minne.  Men tag din krage, sparka framåt din fot , byt din väg, säg världen förlåt., men nu kommer jag … Fortsätt läsa →

I storskogens skugga den växer sig stark, trots älgens hunger och rådjurens mark.

Slingrande träd i förvriden gång, som tankar i skymningens tysta sång, dess ådror bär tiden som glömt sitt namn, ett viskande väsen i jordens famn.