Månadsarkiv: maj 2025

När fyrbåken flyr sin horisont, seglar skeppen i sank, så är det dock i livet att någon måste stödja, ensam klarar ingen, det är en chimär.

Lämna det vissa och gå in i den eviga sommaren, vänta inga applåder, för de kommer inte för det svåra, bara för det enkla, det svåra belönas och glöms, men gå den svåra vägen och slipp din oro.

Blommor botar själen smeker medhårs utan att smickra det ögat sett och själen sparat kan ingen ta

Fred skrek Oxenstierna och slog näven dramatiskt i bordet, han var civilist, fred ska du ge mig, de la Thuillerie backade och undrade, vad här göra, Ulfeldt stod still, övermodigt, Axel rökte, Göran rökte i TV, liftar kunde byggas, billigt … Fortsätt läsa →

I skogen står furan hög och rakt, likt en flaggande stång, för vem i givakt, för vem släpps ljuset in för att göra dagen fin, en händelse, en lisa för själen. När mörkret yr, står den kvar, rak och fin … Fortsätt läsa →

En gräns av sten reser sig tyst mot markens skiftningar. Lagd med omsorg, bit för bit, skiljer den ytor men förenar helheten. Den ramar in, men stänger inte ute. Ett tidlöst mönster av natur och mänsklig hand  där varje sten … Fortsätt läsa →

Den bittra gången sträcker sig mellan höga väggar och går där ljuset knappt bär. Stegen ekar i sin tystnad och skuggorna viska om det som komma skall. Vad lurar där framme vid gångens slut, döden eller livet, pröva att gå.

Ingen vet om hon skyddar, eller fördömer, om hennes närvaro räddar eller tar, men mossan blir mjuk där hon dröjer och tömmer trädkronors rop till ett stjärnklart svar.

När färgen tryter, stannar världen.

Att göra sitt bästa fastän något saknas, är din väg att gå ingen annans, allt är värt att göra om det görs långsamt efter tanke, naturen är din tanke.