Dag etthundrafyra av trehundrasextiofem

I skogen står furan hög och rakt, likt en flaggande stång, för vem i givakt, för vem släpps ljuset in för att göra dagen fin, en händelse, en lisa för själen. När mörkret yr, står den kvar, rak och fin i väntan på gryningen och nytt ljus. Den som står rak och kvar när mörkret yr, får alltid uppleva gryningen.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *