Dag sjuttioåtta av trehundrasextiofem

Med dumhet som sin enda vän, går någon i snön, om och om igen. men spåren leder bort från då, och livet blir ej, som det var ändå.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *