Dag tio av trehundrasextiofem

Då solen bryter igenom den ihärdigt vackra fågelsången, stannar sinnet upp och skrider in i meståget. 

Tåget har ingen stins, skogen är dess station.  Meståget har ingen tidtabell, du må vara där när det kommer, ty annars går skönheten dig förbi. 

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *