Dag trettiofem av trehundrasextiofem

Blicken dröjer kvar, vill inte släppa taget om det underbart sköna, släpper blicken, kommer den inte åter, inte min kanske någon annans, ödet följer det förgängliga men dröjer i det bestående.

Snart porlar livets bäck och kastar sig mot det nya.

www.berntsson.eu

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *