Dag sextiofyra av trehundrasextiofem

Så kom den då så försiktigt, årets första gula ros, vi aktar och ler åt hennes sakta växt, vi är nöjda, men så finns den överallt och mättar våra sinnen, bort, bort, bort, den irriterar oss, vi har fått nog.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *