Dag åttio av trehundrasextiofem

I vinden går de — trådar, tunna som tvivel, dragna från fjärran, från rötter och riv. De sträcks över tid, över fält utan namn, bär viskningar, brott, och försoningens skam.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *