Dag nittiotvå av trehundrasextiofem

Ensam gick du där och ingen hördes, ingen trängde in i ditt sinne, inte förstod du ditt svamliga minne, men Peth knackade på dörren och du vaknade upp, så mycket att förneka, inte jag, inte jag, kanske du,  det är så dags att vakna med synden i sängen, på bar gärning tagen. Inte jag, inte jag.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *