Dag ett av trehundrasextiofem

När vingarna stannar, störtar fågeln mot marken, inte fångad av någon, ter det sig drastiskt, men fångad av ömma händer finns det hopp om ännu en flykt och ännu ett möte.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *