Dag femtioåtta av trehundrasextiofem

Postat den 9 april, 2025 av Åke Berntsson

Våren skriker men allt vill bort, små knoppar tvekar i morgons port, vinden viskar med röst så liten, en sorg  gömmer sig djupt i viten, ljus far över marken men hjärtat är torrt, livet är nära men längtan har gått.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *