Dag sextio av trehundrasextiofem

Du hackar igång med en rostig röst, ett eko från svunna drömmars tröst, med olja som blod och stål som själ, du kämpar med tiden, står dock kvar och ändå så väl.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *