Dag sextioett av trehundrasextiofem

Möss av stengods, stilla de står, former av lera som tiden består, örat glaserat i skimrande ton, tyst i sitt bo, men evig i form.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *