Bilda dig, flyg högre än din själ, låt en tanke sväva, fri från tiden. Läs i vinden, skriv i sten, låt sedan orden följa dig hem.

Bilda dig, flyg högre än din själ, låt en tanke sväva, fri från tiden. Läs i vinden, skriv i sten, låt sedan orden följa dig hem.

Vid sidan av vägen är det svårt, för någon, som inte hör hemma där, men viljan till livet tar över, den går i blom, och så står den där , ser människor komma ser människor gå, ingen kastar en blick på den ädla växten, där vid sidan, snart betrampad och skändad.

Att möta sin like i hjärnan eller skogen, kan hålla vem som helst vaken om nätterna, vem vill vara som jag, vem är som jag, jo du är lika, alla är lika.

Nöjd med att stå på samma plats, i många år, kan man vara och har all rätt att så vara. Varför springa på snabba fötter när slutet är samma som början.

Du unge man, skydda din broder, ligg här i lä hos mig, tills stormen bedarrat och lugnet är här, rör dig inte ligg still, låt andra tala men tig, rid ut, rid ut. Snart kommer ro och din tid på nytt.

Stilla fly min penna, inte ordkynnigt, skriv din sak, skriv det som läses högt och hörs. Skriv om fågelns flykt eller jordens ras, skriv om det fördärv som följer människan, men som djuren inte aktar, inte alls.

I stilla väntan på våren, låter fåglarna tala högt och ljuvt, att den svåra tiden är över, den kommer inte mer, hav förtröstan, hav förtröstan, den nya tiden kommer, så snart skogen har byggts om till barnkammare, då kommer den nya tiden. Världen kommer att ses med nya ögon, okända dofter dragas in och värderas, vinden kommer att stryka omkring och prassla bort de torra löven, den blåser stilla vår själ att våren och den nya tiden kommer.

Här klättrade aldrig Jeanne d’Arc, inte heller,
är det en påminnelse i ett föredrag,
det är livsfarligt och det varnas
så här klättrade aldrig Jeanne d’Arc
och Sven sa aldrig så

Han hamrar på städet och skapar sin egen lycka den smeden. Någon tar hjälp av ödet och tror på den snabba lyckan. Må tro vem som bäst mår.

När tungan tystnar talar stenarna.
