Visst gör våren ont
visst plågar den minnet
men visst ger den hopp
gläds åt en knopp
som ger frid i sinnet

Visst gör våren ont
visst plågar den minnet
men visst ger den hopp
gläds åt en knopp
som ger frid i sinnet

Samla, segra, inga sänkta huvuden
allas rätt, ingen feghet
följ din själ, följ ditt sinne
vi är med, vi är med

365
En dag märker vi förr
var jag där i svunnen tid
skall jag nu till vunnen tid
gå dags genom din dörr

Någon står aldrig i hörnet!

Vägs ände träffar alla
när, var, hur
överraskning
krossade drömmar

Höstack eller slöhög
är betraktarens sak
denna har gjort sitt värv
hållit frosten från potatis
låt den vila, låt den vila
enkelt arbete tröttar många
inte döma, inte döma

Så kom den då för tidigt eller försent
vem bestämmer slikt undrar förment
nu kommer gässen i tusental, varför då
ingen frågar Gustav som åkt ett par veckor nu
förbi Sälen och han hade dött
då hade jag inte haft någon fru
svanarna bryr sig inte
de är utsjasade efter semestern i Polen
kan det vara dryckerna och maten
oavsett är våren här, sjung dess lov

I år behövdes jag inte, jag var helt onyttig, men trots så väckte jag kanske förhoppning hos någon att nu kommer den längtade snön, men den kom inte som vanligt, varje år samma längtan utan uppfyllelse, utan dramatik, inte heller någon vinterstorm av ära har synts till, nu väntar vi på nästa år, då minsann….

Vargen kommer allt närmre
är det dags att rusta, att bygga murar
för sent, för sent ropar rädd röst
ingen rädder här ropar annan
lyssnar vargen är han döv

Att bränna sitt brännvin i egen ro och inte på andra lyssna
Att dansa i daggen med runda fötter och inte på andra lyssna
Att dricka ur smutsiga glas utan att räkna och inte på andra lyssna
Att leva sitt liv utan ängsliga tankar och inte på andra lyssna
