Månadsarkiv: april 2025

Gravens port är ej förseglad, inte än, min broder kär, du som slogs för det du helgat, vakta själv du som var här.

Våren skriker men allt vill bort, små knoppar tvekar i morgons port, vinden viskar med röst så liten, en sorg  gömmer sig djupt i viten, ljus far över marken men hjärtat är torrt, livet är nära men längtan har gått.

Den gamle med käppen, blott en skugga han är, av de stora dar, men många att sörja och sakna han har, att tända ett ljus då solen går ner, är en stund han i dåtiden ser.

Havet, havet, havet håller tand för tunga, strävar över jordens yta säger inget, ser allt, men är tyst, vinden talar och ryter, men havet är tyst.

Att sitta still där tystnad bor, låta tanken gå dit hjärtat tror, en stund i ro, ett andetag, min själ får vila denna dag.

I aprils jord så kall och grå, lägger vi knölar i rader små, fast vinden nyper och fingrar fryser drömmer jag om skördar när sommarsol lyser, inte ser de mycket ut för världen, men livet börjar ofta i färden.

I dike slängd, ingen ro, hämtas när, hämtar  vem, vad blir det av om ingen vill, förtvina i ensamhet, så blir det.

Bär din krona med stolthet, oavsett hur den ser ut, sök inte att dölja den under gycklarens bjällerkrans, spegla dig inte i annans glans, nej stig av dess svans, stig av i rättan tid.

Följ inte efter när stora vägen svänger, titta i din karta, din tanke och följ den oavsett vart den bär. Låt inte andra skapa dina tankar.