De trötta vadernas promenad,
mot det trygga hemmet i fjärran,
skon låter enformigt liksom kärran
den dödens vagn du släpat, i den grad
att ingen längre räknar, vad död den spridit
låt kanonen stå, släpp, nog, har du lidit
släpp djävulens redskap och ta ditt lagerblad.
