Tomten ramlar ur släden 2017

Del 16 år 2017.

I den kraftiga högerböjen, ner från Himmelriket, small det till i höger mede, kraftigt, liksom ett rejält knak, som när en hel björklund bryts. Lill Rudolf kände omedelbart att det blev trögt att dra och att släden drog sig åt höger. Tomtefar och Anastasia hängde sig över kanten för att studera vad det tänkas vara kunde. Den är av, hann Anastasia säga innan Tomtefar la upp ett irriterat brummande från djupet av sin själ. Han uttryckte inte alla meningar, om vårdslösa ungdomar, som alltid skulle köra så fort, vilka for runt i hans huvud. Den är av, meden är av, kom det istället ur skägget. Vi körde på kanten till Solens altare, sa han uppgivet, lite högre upp skyndade sju små vita änglar fram för att bedja för dem. De, änglarna, var fortfarande tacksamma för de fina julklapparna. Men här hjälpte inga böner, det var dags att skynda på hem till medverkstaden. Framåt ropade Tomtenisse uppfodrande till Lill-Rudolf men inte mycket hände. Lill-Rudolf bara skakade på huvudet och tittade bedjande bakåt på Rudolf som inte hunnit sjunka in i dvala före olyckan. Läs mer

Publicerat i JULSAGOR | Lämna en kommentar

Tomten ramlar ur släden 2016

Anastasia tyckte, med hänsyn tagen till sin trista bakgrund på det Ryska barnhemmet att hon redan var i Himmelriket, men så stod det på listan. Nästa anhalt var Himmelriket. Hon liksom sög på ordet, läste det en gång till för sig själv. Kan det bli bättre än så här, tänkte hon. Hon sa det högt, så att Tomtenisse vid tömmarna bakom Lill-Rudolf skulle höra det, Himmelriket nästa! Svårt att säga vem som var snabbast i baksätet, Tomtefar eller Rudolf, men båda satte sig upp snabbare än Hermes någonsin rört sig. Svetten trängde fram i Tomtefars panna och Rudolf fick lite vit fradga i mungipan, oron fladdrade i deras ögon. Anastasia och Tomtenisse som båda vänt sig bakåt, i nyfikenhet av den snabba rörelsen, såg mäkta förvånade ut. Var det inte bra med Himmelriket undrade Turturduvorna som redan befann sig där, och tyckte att det var utmärkt så. Var Himmelriket inte något bra? Jodå, fick Tomtefar fram, men prövningen, det är en prövning att komma in, Sankte Per ränner runt med sina Himmelska nycklar, skramlar och lever om. Men så sken han upp lite grand. Han tänkte på alla de vackra änglarna som hjälpte Sankte Per att vakta porten, vackrast var Jofiel och Chamuel, vackrare än kvinnorna på Himmelska Baren, fast inte lika villiga att bjuda upp till dans, förstås. Nu hade både Tomtefar och Rudolf fått fram sina Biblar, här gällde att läsa på, nu var det bråttom att bli from. Kom de inte in, skulle Gud bli utan julklapp och då fanns ingen nåd att få, hur skulle det då gå med Tomtefars eviga liv? För att inte tala om alla som blir utan julklappar, det ena ger det andra, given och få.

På långt håll, strax Läs mer

Publicerat i JULSAGOR | Lämna en kommentar

Tomten ramlar ur släden 2015

Den svarta himlen speglade sig i det svarta havet om det nu var möjligt. Lill Rudolf förde släden över himlavalvet i en rasande fart, styrd av en alltid förvirrad Tomtenisse, många på jorden såg den vita strimman som ett stjärnfall och önskade sig något. Andra visste att nu var det dags för Tomtefars entré, vissa, som varit med förr såg ljusskenet med högst blandade känslor. En av dem var Bernard Warner kapten på HMS Queen Mary2, som stävade fram mot New York endast 8 timmar från Southampton. Han såg upp mot släden i fartygskikaren och vis av förra årets besök så tänkte han först släcka ner hela fartyget och göra sig osynlig, men han resignerade direkt och gav order om att tända upp helikopterplattan. Styrman Carlsson som stod och drömde om sin fru Charlotta, tryckte på ljusknappen utan att låta sig ryckas från drömmen. Visst var han bekymrad över foten i pottan, men inte värst, PK-folket och HR-folket hade låtit förstå att ingen skulle lida för att ha fastnat i en potta. Skokrämssvart och fin var den nu också. Kanske skulle den till och med rädda livet på honom en dag, vem vet. Läs mer

Publicerat i JULSAGOR | Lämna en kommentar

Tomten ramlar ur släden 2014

Det var Rudolf som ringde i klockan, inte stilla och vackert utan hårt och lite krävande. Anastasia tittade på Tomtenisse där de satt längst fram i släden på väg mot nästa adress, för hon hade aldrig hört klockan förut. Det är matklockan, sa Tomtenisse utan att vänta på frågan. Rudolf hade sovit sig till en illa hunger och krävde nu mat, kände han inte till och med revbenen? Så mager var han bliven. Läs mer

Publicerat i JULSAGOR | Lämna en kommentar

Inte visste jag

.–             Inte visste jag att du var så jävla dum!

–             Vem faan är far till den? Vem är far till horungen?

–             Du älskling, och det vet du, vem skulle det annars vara, du tror väl inte att jag………?

–             Det är klart! Det har hänt förr, det vet jag, så försök inte, försök inte ditt jävla luder, försök inte! Han visste såväl att det inte var sant, Läs mer

Publicerat i NOVELLER | Lämna en kommentar

Mötet

Ur en ny roman

Det var första gången det hände henne, att kärleken likt en hästspark träffat henne rakt i mellangärdet. Birgitta kunde inte släppa de djupblå ögonen en enda av de sekunder som förflöt mellan dem. Hon vågade inte ens blinka och inte ville hon heller. Det var en njutning att se in i hans ögon, en njutning som hon aldrig tidigare upplevt. Hon kände att förtrollningen var sann och var inte rädd för att den skulle upplösas, sanningen av det, kände hon i hela kroppen. De gick från att vara du och jag till att vara vi, utan att verkligen känna varandra, men det var inte intressant, i ögonblicket nu var det vi som räknades inte andra. Alla rätt eller Läs mer

Publicerat i NOVELLER | Lämna en kommentar

Vägen åter

Min blick letar sig ut ur ett dunkel, det dunkel som smärtan gör ovisstSom i rummet där inget är klart, inte klarare än tanken är möjlig, Jag ser inte det blå som någon ser, jag ser inte det regn som den svalkar, Som skuggor kommer jag till, föds ur den värld som är drogad, Inget hörs mer än suset av det inre, det inre som varit som fördolt, Likt knoppar i den varma våren, kommer livet sakta tillbaka.

Imorgon blir en vacker klar dag, där pennan får flyga rent i det fria

Publicerat i Dikter etc | Lämna en kommentar

Ekorrens död eller Cirkus Mossen. En novell av Åke

Jag, Larsarus och Hoffen, skulle starta cirkus. Inspirerade av de olika cirkusar som med jämna mellanrum kom till vår lilla stad. Vi tyckte att vi hade alla förutsättningar att lyckas. Själv var jag redan då en god administratör och fixare, bänkar, tak och manege var redan ordnat. Larsarus, omdöpt från Lars-Gunnar efter att vi hört berättelsen om honom under söndagsskolan, var grymheten själv. Ingen vågade ens tänka på att reta honom eller säga emot honom. Hoffen visade redan då sitt bollsinne och vi förstod Läs mer

Publicerat i HISTORIER | Lämna en kommentar

Mitt Yggdrasil

Kylan slog emot mig och värken, skapad av cykelturen, gjorde sig påmind. Men, tröstefull stod den där, Asken som varit mitt mål för promenader och cykelturer under många år.

Asken är inte såsom Aspen, darrig eller nervös i sitt sätt, den är heller inte som Boken, envis i sin lövhållning, envis att hålla det vackra skalet kvar. Nej, Asken är mer lik Björken i många avseende, allmängiltig, fast att den blommar senare, släpper den sin grönska samtidigt med Läs mer

Publicerat i HISTORIER | Lämna en kommentar

Sjön låg mer än spegelblank

Sjön låg mer än spegelblank, om nu det var möjligt, han visste inte. Det han visste var att trots solens vassa strålar i vattnet, så såg han sitt flöte sakta röra sig upp och ned i vattnet. Det var viktigt att se flötet, det var morfar som förklarat det så, att då flötet försvann ner i vattnet, då var det dags att dra upp fisken, fisken var där då, så var det. Då var det dags att dra upp den. Han förstod egentligen inte alls hur flötet kunde guppa upp och ner, trots att vattnet var blankare än en spegel, och det var inget han funderade vidare kring. Läs mer

Publicerat i NOVELLER | Lämna en kommentar