Del 16 år 2017.

I den kraftiga högerböjen, ner från Himmelriket, small det till i höger mede, kraftigt, liksom ett rejält knak, som när en hel björklund bryts. Lill Rudolf kände omedelbart att det blev trögt att dra och att släden drog sig åt höger. Tomtefar och Anastasia hängde sig över kanten för att studera vad det tänkas vara kunde. Den är av, hann Anastasia säga innan Tomtefar la upp ett irriterat brummande från djupet av sin själ. Han uttryckte inte alla meningar, om vårdslösa ungdomar, som alltid skulle köra så fort, vilka for runt i hans huvud. Den är av, meden är av, kom det istället ur skägget. Vi körde på kanten till Solens altare, sa han uppgivet, lite högre upp skyndade sju små vita änglar fram för att bedja för dem. De, änglarna, var fortfarande tacksamma för de fina julklapparna. Men här hjälpte inga böner, det var dags att skynda på hem till medverkstaden. Framåt ropade Tomtenisse uppfodrande till Lill-Rudolf men inte mycket hände. Lill-Rudolf bara skakade på huvudet och tittade bedjande bakåt på Rudolf som inte hunnit sjunka in i dvala före olyckan. Läs mer →

Anastasia tyckte, med hänsyn tagen till sin trista bakgrund på det Ryska barnhemmet att hon redan var i Himmelriket, men så stod det på listan. Nästa anhalt var Himmelriket. Hon liksom sög på ordet, läste det en gång till för sig själv. Kan det bli bättre än så här, tänkte hon. Hon sa det högt, så att Tomtenisse vid tömmarna bakom Lill-Rudolf skulle höra det, Himmelriket nästa! Svårt att säga vem som var snabbast i baksätet, Tomtefar eller Rudolf, men båda satte sig upp snabbare än Hermes någonsin rört sig. Svetten trängde fram i Tomtefars panna och Rudolf fick lite vit fradga i mungipan, oron fladdrade i deras ögon. Anastasia och Tomtenisse som båda vänt sig bakåt, i nyfikenhet av den snabba rörelsen, såg mäkta förvånade ut. Var det inte bra med Himmelriket undrade Turturduvorna som redan befann sig där, och tyckte att det var utmärkt så. Var Himmelriket inte något bra? Jodå, fick Tomtefar fram, men prövningen, det är en prövning att komma in, Sankte Per ränner runt med sina Himmelska nycklar, skramlar och lever om. Men så sken han upp lite grand. Han tänkte på alla de vackra änglarna som hjälpte Sankte Per att vakta porten, vackrast var Jofiel och Chamuel, vackrare än kvinnorna på Himmelska Baren, fast inte lika villiga att bjuda upp till dans, förstås. Nu hade både Tomtefar och Rudolf fått fram sina Biblar, här gällde att läsa på, nu var det bråttom att bli from. Kom de inte in, skulle Gud bli utan julklapp och då fanns ingen nåd att få, hur skulle det då gå med Tomtefars eviga liv? För att inte tala om alla som blir utan julklappar, det ena ger det andra, given och få.

På långt håll, strax Läs mer →

Den svarta himlen speglade sig i det svarta havet om det nu var möjligt. Lill Rudolf förde släden över himlavalvet i en rasande fart, styrd av en alltid förvirrad Tomtenisse, många på jorden såg den vita strimman som ett stjärnfall och önskade sig något. Andra visste att nu var det dags för Tomtefars entré, vissa, som varit med förr såg ljusskenet med högst blandade känslor. En av dem var Bernard Warner kapten på HMS Queen Mary2, som stävade fram mot New York endast 8 timmar från Southampton. Han såg upp mot släden i fartygskikaren och vis av förra årets besök så tänkte han först släcka ner hela fartyget och göra sig osynlig, men han resignerade direkt och gav order om att tända upp helikopterplattan. Styrman Carlsson som stod och drömde om sin fru Charlotta, tryckte på ljusknappen utan att låta sig ryckas från drömmen. Visst var han bekymrad över foten i pottan, men inte värst, PK-folket och HR-folket hade låtit förstå att ingen skulle lida för att ha fastnat i en potta. Skokrämssvart och fin var den nu också. Kanske skulle den till och med rädda livet på honom en dag, vem vet. Läs mer →

Det var Rudolf som ringde i klockan, inte stilla och vackert utan hårt och lite krävande. Anastasia tittade på Tomtenisse där de satt längst fram i släden på väg mot nästa adress, för hon hade aldrig hört klockan förut. Det är matklockan, sa Tomtenisse utan att vänta på frågan. Rudolf hade sovit sig till en illa hunger och krävde nu mat, kände han inte till och med revbenen? Så mager var han bliven. Läs mer →