Månadsarkiv: maj 2025

Utan näring, torka upp, blåsa bort, livets gång, men blåsa vart, kanske åter komma, kanske aldrig lämna, kanske alltid finnas.

Nu hänger du  där du ampeln i din linda, låt dig gungas, du ampel fin, med doft av jord och solens vin, i vinden bärs en enkel sång, att alltid är inte lång. 

Dessa troll som gör vår väg svår, kan vi förbanna, men då hämnas de, kanske krokben, kanske en knuff i ryggen,  ingen vet vad de kan, eller var de gömmer sig, ingen. På natten är det sällan vargen som ylar, … Fortsätt läsa →

Vid murens fot finns de  som inte klättrar mer,  de som fallit, ingen vet vilken  dömd blir, när dagen kommer, den som klättrat och försökt,  av hela sitt hjärta eller den som med lätta tagit sig över muren, och inte … Fortsätt läsa →

Av stormande tankar till marken fälld, men icke du ger dig, det blomstrar med kraft, det som är kvar, om än lite mindre, men snart mycket snart, kraftfull som i fornstora dar.

Stackars du lilla vän som liknar en groda, vart ska du hän i livet, kanske estradör, kanske inte, kanske kung av ditt land, kanske bäst så, att inte rusa efter stora stycket, var nöjd med din lott.

Ensam gick du där och ingen hördes, ingen trängde in i ditt sinne, inte förstod du ditt svamliga minne, men Peth knackade på dörren och du vaknade upp, så mycket att förneka, inte jag, inte jag, kanske du,  det är … Fortsätt läsa →

Det enda som bär är den lätta lasten, den som ger näring och inte frågar från vem, ogräs är endast i betraktarens ögon och fjärilar betraktar ej. 

Månen drar i havet; kom hit, men havet räds och håller emot men tvingas att böja sig. Lys solen lys mig upp! ropar månen, vi skrämmer böljan och hotar fiskaren,  låt oss hjälpas åt, vi ger ingen frid ingen ro, … Fortsätt läsa →

Buskstjärnblomma i nässlor fångad, trots sin skönhet och sin sprödhet, räds den inte sitt liv och den tar sin plats, de som ser förbi det giftiga, hittar inte sällan det sköna.