Dag etthundratjugo av trehundrasextiofem

 Några pallkragar drömmer om skepp, staplade som misslyckanden i skymning, Stolen stirrar, en trasig rygg i tiden, utan tyngd, utan kropp, inget hopp, destruktion, destruktion, ända in i helvetet. Sockersött.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *