Då växtligheten spirar, då står den där, för dörren, midsommar med sina väsen fördolda, i sinne men också i redan, aldrig går du säker i sommarljuset, när helst blir du rövad bort, förförd och förlorad för livets rest, sko dig och spring över hagar, skyndsamt, spring dig fri eller stanna och låt dig fångas, ditt eget val du människa.
