Dag etthundratjugonio av trehundrasextiofem

Asfalten minns en skuggas dans, ett vacklande steg i berusad trans, nu viskar burken, blek och glömd. Var människan här, eller vinden som drömt.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *