Dag etthundraförtiofyra av trehundrasextiofem

Postat den 1 juli, 2025 av Åke Berntsson

Fibbla är en god kamrat i skogen och stannar till sen höst är kommen, hon böjer sig för stormen men bryts ej av , slår rot där jorden knappt ger något krav, Så nästa gång ditt öga når en fibbla, tänk på kraften i det enkla, att inte ge sig ändå.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *