Etthundrafemtiosju av trehundrasextiofem

Blåklockan ute på vägarna står, hänger och klämtar att nu är det vår! Nej det var inte sant, först i förgår kom de, mitt i semestern, strumplösa har vi varit länge. Tänk vad pålitliga Blåklockorna är, de kommer varje år samma vecka och bryr sig varken om väder eller koldioxid. Ring våra tankar ut ur sorgens häkten och ring hugsvalelse till sargad barm, är deras melodi.

Det här inlägget postades i 365 Dagar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *