Kategoriarkiv: 365 Dagar

En labyrint, en gång in aldrig ut, som livets val, ett steg aldrig åter, en tanke aldrig åter, ett ord, aldrig åter.

Sliten eller naggad det är frågan? Livserfaren är svaret.

Likt en åldringsman stannar vingarnas fladder av ,med stigande ålder, till slut, förr än senare, står det helt still,  inget att göra och få bryr sig, bra kanske någon tänker, åldringsmannen tänker inte alls, så låt dem tänka.

Örnen sveper sina vingar omkring sig och syns inte alls, förrädiskt, plötsligt slår den mot en turturduva i strandkanten, klorna tränger in, vad hade Duvan för nytta av att vara en fredssymbol, ingenting absolut ingenting. Alla tittar bort.

När fyrbåken flyr sin horisont, seglar skeppen i sank, så är det dock i livet att någon måste stödja, ensam klarar ingen, det är en chimär.

Lämna det vissa och gå in i den eviga sommaren, vänta inga applåder, för de kommer inte för det svåra, bara för det enkla, det svåra belönas och glöms, men gå den svåra vägen och slipp din oro.

Blommor botar själen smeker medhårs utan att smickra det ögat sett och själen sparat kan ingen ta

Fred skrek Oxenstierna och slog näven dramatiskt i bordet, han var civilist, fred ska du ge mig, de la Thuillerie backade och undrade, vad här göra, Ulfeldt stod still, övermodigt, Axel rökte, Göran rökte i TV, liftar kunde byggas, billigt … Fortsätt läsa →

I skogen står furan hög och rakt, likt en flaggande stång, för vem i givakt, för vem släpps ljuset in för att göra dagen fin, en händelse, en lisa för själen. När mörkret yr, står den kvar, rak och fin … Fortsätt läsa →

En gräns av sten reser sig tyst mot markens skiftningar. Lagd med omsorg, bit för bit, skiljer den ytor men förenar helheten. Den ramar in, men stänger inte ute. Ett tidlöst mönster av natur och mänsklig hand  där varje sten … Fortsätt läsa →