Kategoriarkiv: 365 Dagar

Den bittra gången sträcker sig mellan höga väggar och går där ljuset knappt bär. Stegen ekar i sin tystnad och skuggorna viska om det som komma skall. Vad lurar där framme vid gångens slut, döden eller livet, pröva att gå.

Ingen vet om hon skyddar, eller fördömer, om hennes närvaro räddar eller tar, men mossan blir mjuk där hon dröjer och tömmer trädkronors rop till ett stjärnklart svar.

När färgen tryter, stannar världen.

Att göra sitt bästa fastän något saknas, är din väg att gå ingen annans, allt är värt att göra om det görs långsamt efter tanke, naturen är din tanke.

Utan näring, torka upp, blåsa bort, livets gång, men blåsa vart, kanske åter komma, kanske aldrig lämna, kanske alltid finnas.

Nu hänger du  där du ampeln i din linda, låt dig gungas, du ampel fin, med doft av jord och solens vin, i vinden bärs en enkel sång, att alltid är inte lång. 

Dessa troll som gör vår väg svår, kan vi förbanna, men då hämnas de, kanske krokben, kanske en knuff i ryggen,  ingen vet vad de kan, eller var de gömmer sig, ingen. På natten är det sällan vargen som ylar, … Fortsätt läsa →

Vid murens fot finns de  som inte klättrar mer,  de som fallit, ingen vet vilken  dömd blir, när dagen kommer, den som klättrat och försökt,  av hela sitt hjärta eller den som med lätta tagit sig över muren, och inte … Fortsätt läsa →

Av stormande tankar till marken fälld, men icke du ger dig, det blomstrar med kraft, det som är kvar, om än lite mindre, men snart mycket snart, kraftfull som i fornstora dar.

Stackars du lilla vän som liknar en groda, vart ska du hän i livet, kanske estradör, kanske inte, kanske kung av ditt land, kanske bäst så, att inte rusa efter stora stycket, var nöjd med din lott.