Tomten ramlar ur släden 2005

Del 4 år 2005.

Nisse hade nu fått klart för sig att det fanns ett samband mellan att dricka och att uppföra sig på ett sådant sätt att omgivningen tycktes förändras, och den som drack med den. Jag tar en extra sväng över världen, så får vi se om Tomtefar vaknar till liv igen. Rudolf insåg snabbt Nisses förståndiga grepp och nickade instämmande. Tredje gången släden passerade över Medelhavet så började Tomtefar röra på sig.

–        Ge Kungen en häst!

Plötsligt rycktes han ur sin dröm och slog upp ögonen, vände sig till Nisse och sa.

–        Var är vi? Vad gör vi?

Nisse förklarade i förmildrande uttryck vad som hänt men han såg ett tvivel i Tomtefars ögon, inte kunde en Tomte uppföra sig på detta sätt! Han var i detta ögonblick benägen att själv sluta tro på Tomten.

–        Nu måste vi skynda oss! Skynda till Amerika, där väntar alla snälla barn och en del andra.

Nisse som denna natt lärt sig en hel del styrde visserligen mot Amerika som hans far sagt, men han tog en vid sväng förbi Himmelska baren och dess egenheter. Tomtefar blängde på Nisse, men sa inget, han hade faktiskt tänkt sig en återställare. Anonymt hade han tänkt sig smyga in till Bacchus och få sig en sejdel, men vid närmare eftertanke kanske idén inte var så bra.

–        Första anhalten är Manhattan, Lägg dig i en rät linje över Battery och Central Park, se till att ha Hudson River på din vänstra sida och East på din högra.

Det där med Hudson river kan man fundera på ett tag tänkte Tomtefar som var en vis man, trots allt. I skolan får man lära sig att år 1609, seglade Henry Hudsson uppför Hudson River??? Men hur som helst så var han den första Europé som såg Bronx och Bronx hette Bronx innan Bronx hette Bronx. Nu blev det förvirrat igen, var är återställaren.

Elegant som tidigare höll Nisse in Lill-Rudolf över det vita hus som Tomtefar pekade ut. Tomtefar tog säcken som prydligt var märkt Bronx, klättrade ur släden och gav sig iväg. De första husen gick alldeles utmärkt och alla klappar passade i sockorna som prydligt var upphängda, men plötsligt så halkade han och både Tomtefar och säcken for med en fenomenal fart ner genom skorstenen. Är man oförsiktig i skorstenen så kommer man ut längst ner med en sotares utseende, men vad göra? Tomtefar stoppade ner paketen i sockorna och försökte så gott det gick att undvika svarta märken på dem. Plötsligt hördes ett mäktigt skrik bakom honom, han stelnade till men vände sig försiktigt om.

–        Mama!

Han mer såg än hörde en liten pojke skrika.

–        There is a big fat negro here, steeling my Christmas gifts.

Pojken tog ett nytt andetag och fortsatte.

–        He is drunken as well, stinking as a pig!

Förnärmad sträckte sig Tomtefar efter pojkens paket, han skall inte ha något med ett sådant uppförande. Men just då rusade vad som senare skulle visa sig vara hans mamma in i rummet. Hon insåg omedelbart att detta var Tomtefar om än lite sotig och andäktig bad hon den lille pojken vara tyst.

–        Och du kan inte kalla honom negro, det är förbjudet, han är en man och inget annat.

Hon tänkte en stund.

–        Eller vad han nu är.

Tomtefar presenterade sig klassiskt.

–        Ho, Ho.

Och omedelbart började pojkens ögon tindra och de tindrade ikapp med den negress som just då formligen intog rummet. Kvinnan, visade det sig senare, var pojkens moster. Kvinnan som det senare skulle visa sig vara hans moster, tindrade inte med ögonen, hon såg snarare arg ut över all sot som låg som en halvmåne framför spisen. Som den väluppfostrade Tomtefar han trots alla eskapader är, så frågade han artigt den lille pojken som bevekat honom med sina tindrande ögon, vad han önskade i julklapp, om det var något extra. Tindrande ögon och ett gott uppförande är saker som Tomtefar aldrig kan motstå. Pojken kröp upp i Tomtefars sotiga knä och viskade i hans öra.

–        Lite mindre mamma.

–          Men?

–        Tomtefar tittade på det som senare skulle visa sig vara pojkens mamma, Hon är väl inte stor, titta på mig, jag är stor och hon som senare skall visa sig vara din moster, är ju större.

–         Jo men.

Pojken tvekade.

–        Vi har inte råd med mer än ett rum och en säng som vi hyr av henne som senare skall visa sig vara min moster. Hon som senare skall visa sig vara min moster har jättemycket pengar men ändå måste hon som senare skall visa sig vara min mamma betala nästan hela sin lön i hyra. Nu börjar jag bli så stor så hon som senare skall visa sig vara min mamma och jag får inte rum i samma säng, jag sover dåligt. Det som senare skall visa sig vara min mamma sover dåligt och då snarkar hon och så sover jag ännu sämre. Jag är trött jämt.

Tomtefar tänkte och tänkte och så tänkte han igen. Plötsligt började han riva i sina kläder och hon som senare skulle visa sig vara pojkens moster började säga något om Per Oskarsson, men så fick Tomtefar äntligen fram sin mobil, han tryckte på förvalet till Nisse uppe i släden.

–        God Jul far, var är du? Vad händer? Jag såg att du föll, är du skadad?

Nisse var orolig.

–        Nej, det är ingen fara med mig inte.

Tomten talade fort då han var exalterad över sin idé.

–        Längst bak i släden tror jag att sängen Ingvar från IKEA ligger och slöar, väck upp honom och skicka ned honom till mig, han kommer att behövas i det här huset. Säg åt honom att ta med sig en pepparkaka också.

Knappt hade Tomtefar fällt ihop sin Nokia förrän det rasslade till i skorstenen och sängen Ingvar stod där med nytt täcke, Rutan, och kudden, Gosig, på sig. På kudden låg pepparkakan Snäll, men den var inte från IKEA utan från Pågen, bageriet som bakar med kärlek.

Tomtefar såg att pojken blev ledsen, men han tröstade honom och sa.

–        Jag vet att den inte får rum i ert rum, men be nu hon som senare skall visa sig vara din moster att ta en pepparkaka från Gosig. Gosig kommer inte att protestera och skulle han protestera så kommer det att visa sig att han blir stoppad av barnarbetare.

–         Moster.

Nu visade det sig vem som var hans moster och det kommer att förkorta denna skrift, det var hon som inte tindrade med ögonen vilket vi som förstår redan hade räknat ut.

–        Ta gärna pepparkakan det är en julklapp till dig från Tomten.

Moster knyckte på nacken och hade just tänkt säga nej tack då hon kom på att hennes mamma hade lärt henne att man inte säger nej tack till tomten. Dock lite motsträvigt sa hon.

Tack!

Hon tog emot Pågens kaka från Gosig. Hon kunde på något sätt inte låta bli att bita i den på en gång.

Plötsligt tindrade hennes ögon upp och med förvåning tittade hon på alla i rummet och så sa hon.

–        Men kära hjärtans, vad skall ni med en säng till? Jag som har så många i mitt stora hus. Ni skall väl ha var sitt rum, och din mamma arbetar alldeles för mycket.

Pojken trodde inte sina ögon och ännu mindre sina öron. Vilken snäll moster han hade skulle det visa sig. Ännu mindre trodde han sina ögon när han såg en Tomte, sängen Ingvar, täcket Rutan kudden Gosig och strax efter en naggad pepparkaka försvinna upp genom skorstenen.

Strax styrde Nisse ut över världen och samtidigt som sängen Ingvar la sig till rätta där bak bredvid Rudolf så sänkte sig julfriden över Bronx.

Detta var en fortsättning av Åke Berntssons julsaga ”Tomten ramlar ur släden” år 2005.

Det här inlägget postades i JULSAGOR. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *