Författararkiv: Åke Berntsson

I ljuset från Lukas ord vi ser, hur kvinnor bär Guds rike mer, de tjänar, följer, först får tro, när änglar sjunger om hoppets ro. Sök din Lukas som kvinnor såg, se dem som du ser dig själv.

Vandringen genom livet, bland törnen och rosor, ges till alla, inget som behöver bedjas om, inget som behöver frågas efter,  ibland ger livet körsbär och rosor längs livets stig, stora fötter hjälper små fötter, när det behövs och snubblas, så … Fortsätt läsa →

Jag ligger still på lakan mjuka, drömmer doft och blomster sluka, klint och smörblom sveper in, i kuddens sus en sommarvind, en äng i hjärtat blommar fri, och täcket känns som poesi.

Visst trasslar det gärna, livet, men när det rullas upp, helt rent och fint, då är det skönt att hålla livet lite i handen och känna på det, mjukt fint och ljudlöst.

Livets bröd, inte utan men med, gå ditt steg, gå det lätt eller gå det tungt, men förglöm inte det bord där du finner ditt bröd.

Ställt vår häst i säkert och tryggt förvar, därinne står den i ro, medan vinden utanför, viskar mjukt som ett hjärtas eko, din hand i min, viskar den då vi kommer åter, från kyrkans ro, vilken morgon vilken dag det … Fortsätt läsa →

Skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, skit, … Fortsätt läsa →

Ödet ger den bästa gåvan då den ger oss en person till vem vi vill säga, ” tack för att just du, finns till i mitt liv”.

Jag blommar ut och blir långtifrån trist, jag poppar till fest och ätes med salt, jag älskar värme men inte din grill, jag steks och dör, dock begraven i smör.

Blåklockan ute på vägarna står, hänger och klämtar att nu är det vår! Nej det var inte sant, först i förgår kom de, mitt i semestern, strumplösa har vi varit länge. Tänk vad pålitliga Blåklockorna är, de kommer varje år … Fortsätt läsa →